En annan sida av våldet

Efter att en rättegång mot en av de gripna efter upploppen i Rosengård har påbörjats, har en för polisen inte allt för angenäm video blivit offentlig. I den får vi höra hur en av Malmöpoliserna talar om att gripa apjävlar, blattejävlar och ge dem så mycket stryk att de inte ska kunna gå. Att videon kommer upp är bra, för den kanske möjliggör en lite mer nyanserad debatt än den som hittills förts. En debatt om polisens roll i upploppen.

Rosengård har behandlats som en problemförort länge, vilket innebär att en hel ort straffas kollektivt och döms ut av svensk poliskår. Ungdomarna har i praktiken kriminaliserats innan de begått något brott.

När urbana upplopp undersöktes av forskare (se exempelvis Loic Wacquant eller Mike Davis) på 1990-talet fann de flesta att polisen, som annars brukar betraktas som en neutral part, hela tiden spelade en avgörande roll som orsak till våldet. Det hela stället förstås den liberala samhällsbilden lite på kant, eftersom att många rent instinktivt värjer sig för att kritisera polisen. Men ovannämnda människor fann alltså att polisen inte var neutral, att den tvärtom tenderade att agera autonomt utanför sina befogenheter och restriktioner.

Nu när det blir rättegångar kanske vi ska ha det faktumet i åtanke, att trots att polisers ord brukar väga väldigt tungt i domstolssammanhang så finns det ingenting som säger att de inte skulle vara partiska eller att de ”bara gjort sitt jobb”.

Intressant? Låt då fler läsa!

Media: Svd, DN

Läs även andra bloggares åsikter om Rosengård, upplopp, Polisen, Rasism

SUF filmade sko- och bokattacken

Metoden att använda skor för att visa sin avsky mot mördare har spritt sig till Sverige. Kul tycker jag. Det är en kraftfull markering som inte kan missförstås, samtidigt som ingen människa bli skadad eller så. Det bästa är att det finns filmer när Isrels ambassadör måste fly från föreläsningen. Se den hos SUF Stockholm.

Israels ambassadör nämnde något om att han skulle vidare till Linköping eller vad det var för att föreläsa där också. Det vore nog på sin plats med lite protester där också. För ingen gillar en ockupant!

Läs andra bloggar om skoattacken: Vardagspussel, Dom ljuger

Media: DN, Aftonbladet, SVT, Metro, Expressen,  SR, SVD

Läs även andra bloggares åsikter om suf, stockholms universitet, palestina, israel, skoattack

Problem med lönegapet

LO rapporterar idag att lönegapet mellan vanliga människor och höginkomsttagare. T.ex. tjänar en direktör i snitt 50 ggr mer än en arbetare. Jag menar att denna utveckling är problematisk. Inte bara ur en rättvisesynpunkt, att de rika tjänar mer än vanligt folk, utan också ur ett större samhällsekonomiskt perspektiv. Jag ska förklara lite kort.

För det första brukar somliga nyliberala debattörer luta sig åt en nersippringsteori (trickle down effect). Den går i kort ut på att om vi bara låter företagen vara i fred och har så lite restriktioner och skatter som möjligt kommer deras vinster skjuta i höjden, och pengarna kommer småningom dessa att sippra ner till dem längs ner. Kontentan blir att statliga ingrepp som försöker att fördela vinsterna bara minskar den totala samhälliga förmögenheten och är därmed dåligt för alla medborgare. Man har dock misslyckats med att visa att detta stämmer i praktiken, och ekonomihistorikern Daniel Ankarloo visar i sin senaste bok Marknadsmyter att en hög skattekvot historiskt har varit förenlig med låg arbetslöshet och ekonomisk stabilitet.

Argumenten för att stora lönegap mellan yrkesgrupper skulle vara bra är svaga och ännu värre blir det när vi ser resultaten.

För ett tag sedan skrev jag en kortare uppsats i ekonomihistoria om kvinnoarbete i Europa där jag undersökte hur löneglidningen påverkar kvinnors situation på arbetsmarknaden, med hushållsarbetet som utgångspunkt. Det jag fann var slående. Fram till 1940-talets början var arbetslösheten relativt hög och kvinnor utgjorde en låglönegrupp som tvingades att ta de sämre jobben, t.ex. pigjobb. Från 1940-talet till 80-talet ändrades dock den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det arbetades aktivt för att alla löner skulle pressas mot mitten, varken allt för låga eller allt för höga löner skulle tillåtas. Resultatet blev att jobb som pigarbete försvann helt, efterfrågan på städare är nämligen inte så hög om man måste betala en normal lön för det. Det ansågs bra att lågproduktiva branscher och sektorer fick slå igen, då kunde resurserna omfördelas till nyttigare branscher.

Under 80-90-talet vann nyliberalismen mark och LO släppte idén om solidarisk lönepolitik. När löneglidningen tog fart insåg en medelklass, som tidigare hade tjänat ungefär lika mycket som de flesta andra på offentlig sektor, att de helt plötsligt kan köpa sig privata tjänster som är bättre än de offentliga. Så kom trycket på privatiseringar, avregleringar m.m. att öka, eftersom att det helt plötsligt fanns en ganska stor grupp människor som tjänade på detta. Inte för att de var i majoritet, men det är en högljudd grupp som både har en vana av och tid till att syssla med opinionsbildning – något arbetarklassen ofta saknar. Resultatet ser vi idag där rika kan få bättre skolor, sjukvård och liv.

Just denna utveckling beredde mark för att låglönesektorer såsom pigarbete återigen kom igång. Just hushållsnära tjänster domineras av immigrerade kvinnor, de som har absolut minst möjlighet att göra val av jobb. Men det finns förstås otaliga andra branscher som tagit fart. På mitt universitet håller hyenorna i Academic work på att värva för fullt. Eftersom att vi studenter inte har råd med heltidsstudier utan att jobb extra kan de värva arbetare och erbjuda dem låga löner och anställningar som när som helst kan upphöra.

Nog för att direktörer alltid tjänar mer än vanligt folk. Men lönegapen går igenom hela samhället, genom alla klasser och det ställer till stora problem.

Andra som bloggat på sistone: Redundans om antisemitism, Vardagspussel om sitt liv, Andrea Doria om nya Scoop och Kim om Röda packet.

Intressant? Läs fler bloggar här!

Läs även andra bloggares åsikter om LO, lönegap, löneglidning, klassamhället