Igår argumenterade företrädare för kapitalisterna att svenska jobbares anställningar måste bli osäkrare, att det måste bli enklare för företag att göra sig av med folk. Det hela motiverades med att krisen vi just nu upplever kommer ur att företagens kostnader är för höga. Idag avslöjas det dock på DN att mer än en tredjedel av de chefer som gjort uppsägningar utnyttjat krisen för att bli av med obekväma arbetare, en orsak som alltså inte har någonting med den pågående recessionen att göra.
Näringslivet vill genom lag- och avtalsändringar få det enklare att sparka folk, men det är en utveckling som redan pågått länge. Vi som tillhör 80-talistgenerationen vet inte vad fast anställning är för något, och genom krisen hoppas man kunna sprida den prekära situationen till fler åldersgrupper. De som idag sitter tryggt ska friställas, och bli flexibla. Flexibel betyder från början böjbar, och nu ska arbetarklassen böja sig för marknadens intressen.
Intressant? Låt fler läsa gm. att klicka här!
Från Konfliktportalen.se: acidtrunk skriver Jinge visar rövhålet, Jinge skriver Kvinnomordet i Linköping har paralleller till dubbelmord?, Baskien Information skriver ETA uttalar sig i Gara och nyheter, Anders_S skriver Hisingens gatugäng, admin skriver Stäng ner Stockholmsprogrammet, kamratwot skriver Arbetarna på Lagena i uppror
Läs även andra bloggares åsikter om uppsägningar, kris, klasskamp
Kategorier: Uncategorized
Taggad: klasskamp, kris, uppsägningar
Företrädare för borgarklassen har gjort ett gemensamt utspel på DN Debatt där de bland annat kräver sänka reallöner och en osäkrare arbetsmarknad. Det hela motiveras med att företagens kostnader måste hållas nere under kristider. Det är inte förvånande att näringslivet vill se en sådan utveckling. Som ledare för sin klass är de förpliktigade att kämpa för sådana krav. Men att de vågar göra ett sånt utspel säger en hel del om maktförhållanden på svensk arbetsmarknad, och problematiserar vänsterns tilltro till keynesianismens återuppvaknande.
Ibland verkar folk på vänsterkanten tänka sig krisen som ett idémässigt regimskifte. Neoliberalismen har visat sig dålig, alltså är det dags för våra idéer igen. Men bara för att staten börjar skjuta in pengar för att stimulera ekonomin och tar kontrollen över några banker finns det ingenting som säger att det måste vara progressivt. Den kompromissen som upprättades efter andra världskriget var ett uttryck för de styrkeförhållanden som då rådde i samhället, alltså maktrelationen mellan arbete och kapital. Och endast om arbetarklassen utgör ett hot kommer dagens s.k. keynesianism leda till progressiva reformer.
De som kom med utspelet i dagens DN har uppenbarligen gjort bedömningen att de kan föra väldigt offensiva krav helt offentligt. Man hycklar inte utan säger som det är: det är dags att stoppa löneutvecklingen. Och det värsta är att de antagligen kommer att få gehör för sina krav, för än så länge har inte fackföreningsrörelsen uppvisat några ambitioner att bjuda upp till motstånd. De är dags att inse att samförstånd är värdelöst om endast en part eftersträvar det. Så som det är nu kör näringslivet över LO med sina aggressiva krav, och i rädsla för att ta strid lägger sig facket platt.
Från Konfliktportalen.se: herman skriver Intervju med en ockupant, Jinge skriver Israels etniska rensning drabbar – Henning Mankell, Anders_S skriver Hetsen mot vänstern trappas upp inför EU-ordförandeskapet, Björn Nilsson skriver Passa dig, Margot!, kimmuller skriver Föreslå låtar till “Per i Gropen”-skivan!
Läs även andra bloggares åsikter om LO, samförstånd, klasskamp, lönesänkningar
Media: Svd1, Svd2, Svd3, Svd 4, DN1,DN2, DN3, DN4, DN5, DN6
Kategorier: Uncategorized
Taggad: klasskamp, lönesänkningar, LO, samförstånd
