Hotet från kårens ”affärsdrivna enheter”

 

Kaféerna på Stockholms universitet (SU) är arrangerade efter fasta gränser. Finns det inte avskiljda rum att ha dem i skapar man det enkelt med ”bardiskar” och räcken. Stolarna och borden är fastskruvade eller försedda med en tung fot. Så är det för att man inte ska få för sig att flytta på dem. Det ska aldrig gå att använda lokalerna för någonting annat än att i små grupper äta köpt mat och fika, precis som det vore ett Coffeehouse by George.

Merparten av kaféerna och lunchrestaurangerna på SU drivs av studentkårens egna bolag, Högskolerestaurager AB (HÖRS). Företaget äger enligt egen utsago över 40 ”affärsdrivande enheter”, spridda över hela landet. Vad innebär det i praktiken att kåren äger en egen koncern? HÖRS själva säger att ”Stockholms Universitets Studentkår deltar de aktivt i vår styrelse och ger oss viktiga signaler som håller oss à jour med kultur, teknik och sociala strömningar” –inte helt olikt en PR-konsultfirma. I gengäld bidrar HÖRS med dyra luncher och fairtradekaffe. Detta i enighet med företagets värderingar: Öppenhet, enkelhet, skicklighet, affärsmässighet. Värderingarna är intressanta, för de kan läsas som en rörelse från vad kåren kunde varit, till vad den blev. Öppenhet har blivit affärsmässighet.

Jag har besökt få universitet utomlands och jag misstänker att SU-modellen, med kommersialiserade fik som formellt ägs av studentorganisationer, inte är ovanlig. Men det finns undantag. När jag var på anrika Humboldt Universität (Berlin) var priserna satta för att endast täcka omkostnaderna, utom kaffet som såldes till självkostnadspris. På SOAS (London) hade kåren låtit bli att bedriva egen kaféverksamhet, men erbjöd istället en stor lokal med två våningar fylld av stolar och soffor som ständigt flyttades runt efter studenternas gottfinnande. Detta skapar möjligheter till använda platserna för exempelvis möten, föreläsningar och filmvisningar. Med dessa exempel i bakhuvudet måste vi allvarligt begrunda vad kårens ”affärsdrivande enheter” ger för möjligheter, och vilka möjligheter de sluter.

För det första blir det dyrt: en lunch eller kaffe är paradoxalt nog billigare på Pressbyrån och 7Eleven än hos kåren. Men det formar också beteenden och relationer. Platser måste alltid förstås utöver sina fysiska egenskaper och gränser. Låt oss säga som det är: de kaféer, som kåren formellt  kontrollerar, gör studenterna till kunder istället för deltagare. De relationer som skapas är relationer mellan köpare och säljare. Borden ska inte flyttas runt, för där ska man sitta och äta det man köpt. Och grupper större än sex personer hänvisas till bibliotekets små grupprum. Det är relationer som begränsar och omöjliggör.

Hur viktigt platser kan vara visade sig förra hösten när den brittiska regeringen skulle chockhöja universitetsavgifterna. På SOAS kallade man blixtsnabbt till ett stormöte, öppet för alla studenter, i studenternas lokaler. Man beslöt att ockupera den och kunde därifrån ta gemensamma beslut och koordinera protesterna. SOAS var först ut, ett 50-tal universitet följde deras exempel och det tycks ha varit avgörande för att hålla liv i proteströrelsen. När företag tillåts ta plats på universiteten sker det på studenters bekostnad, och i praktiken är det makt och inflytande vi mister. Det finns alltid möjligheter att ta tillbaka platserna, men det kräver i regel en högre konfrontationsnivå.

Kårens ”affärsdrivande enheter” följer samma mönster som kåren i stort. Med fina ord beskrivs verksamheten som ett försvar av studenters intressen och aktivitet uppmuntras. I praktiken är kårens resurser antingen drivna som företag, eller så är de kontrollerade så att användandet av dem alltid måste passeras genom kårens byråkrati. Så har man valt att sälja ut det nya kårhuset som snart ska byggas till företaget Akademiska hus. Med andra ord har man släppt kontrollen över en plats på universitet och gjort sig till hyresgäster. Hade man valt att behålla det hade det blivit tvärtom, Universitetet hade fått hyra av kåren och det hade garanterat ett större inflytande för studenter (jag hoppas kunna skriva mer om kårhuskatastrofen någon annan gång). Studenterna 68 ockuperade sitt eget kårhus, morgondagens studenter kommer inte ens ha den möjligheten. Vi får ockupera ett företags.

De vänstersinnade som idag finns på Stockholms universitet borde oroas av faktumet att studenter har ett nästan obefintligt inflytande. Avsaknaden kanske inte märks av just nu, men i takt med att de borgerliga angreppen mot den fria utbildningen ökar, kommer behovet av mötesplatser att bli skriande. Förutom klassrummen, som endast kan bokas genom kåren finns det idag inga bra möteslokaler eller dylikt. Det försvårar, om inte omöjliggör massorganisering. Givet det är det hög tid att vi återigen börjar experimentera med hur vi återigen kan ta kontrollen över delar av universitetet. Varje millimeter som vi inte slår vakt om eller befäster kommer sakta men säkert att underordnas vinstintressen, och i takt med att stolarna skruvas fast i golvet sluts möjligheter till organisering.

Annonser

4 responses to “Hotet från kårens ”affärsdrivna enheter”

  1. Det är precis sånt här VSF borde hålla på med istället för att vara så allmänpolitiska. Det har vi UV och Partiet för. Gräva där du står. Elevfackligt arbete for the win!

  2. Pingback: Två länktips, två videor och en julavslutning |

  3. Pingback: Avpolitiserade krav på politik | Forever United

  4. VSF Örebro håller på med en kampanj relaterad till innehållet i inlägget ovan. Skulle vilja höra dina synpunkter. Hör av dig när du kan! // Viktor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s