Röd stjärna över London

Arrangörerna hade hoppats på några tusen demonstranter. Uppskattningsvis 50 000 kom. När ett par tusen av dem valde att ockupera och förstöra Milbank tower, regeringspartiet Tories högkvarter, stod polisen handfallen. Ockupationen av Milbank blev ett startskott för den studentrörelse som växte fram under hösten 2010 i Storbritannien. På bara några dygn var nästan vartenda lärosäte ockuperat och fler stora demonstrationer följde. Regeringens agenda var att försöka få bort arbetarklassen från universiteten, studenternas svar var att ta över dem och organisera sig utifrån de rum som de faktiskt besatt.

Själv landade jag på Gatwick Airport dagen efter Milbank-ockupationen för att gå på en marxistisk konferens. Forskare och aktivister från hela världen hade samlats för att diskutera teori och strategi. Ställda inför den omöjliga uppgiften att på ett dygn anpassa programmet till den nya situation som studentprotesterna skapat, framstod den som något av ett eko från det förgångna och en känsla av absurditet hängde över föreläsningarna. Inte för att vi inte behöver hålla liv i marxismen, men för att det uppstod ett tydligt glapp mellan teori och praktik. Å andra sidan ägde konferensen rum på SOAS (School of African and Oriental Studies). Universitetet som sedan år tillbaka gjort sig känt som ett av de radikalaste i Storbritannien. Deras erfarenheter av organisering och kamp kom att spela en viktig roll även i dessa protester.

I den nyligen utgivna antologin Springtime: The new students rebellions (Verso Books, 2011) berättar en SOAS-student att de redan 2009 ockuperade sitt universitet, då i protest mot Israels angreppskrig mot Palestina. Ockupationen var förhållandevis liten och varade endast 24 timmar, men fick ändå mycket uppmärksamhet och brett stöd av såväl lärare som studenter.  När det blev känt att regeringen tänkte höja universitetsavgifterna var SOAS-studenterna de första i Storbritannien att ockupera sitt universitet. Denna gång varade ockupationen i flera veckor och var mycket större än tidigare. En annan grupp med erfarenheter av kamp var de lärare och studenter som varit knutna till filosofiinstitutionen vid Middlesex University. De hade ett år tidigare radikaliserats och organiserat sig efter universitetets beslutat att lägga ner all humanioraundervisning.  Tillsammans kom dessa två grupperingar att vara drivande i protesterna.

På grund av sin rädsla för att tappa sin kontroll över protesterna kunde inte det etablerade ”studentfacket”, National Union of Students, erbjuda studenterna någon organisatorisk grund. När rörelsen exploderade fanns inga färdiga institutioner att organisera sig kring eller utifrån. Ockupationer blev ett sätt att tackla problemet. Från hösten 2011 ockuperades alla större universitetet i Storbritannien, över femtio stycken. Att döma av de som skrivit om sina erfarenheter från protesterna var dessa nödvändiga för att planera, koordinera och ta gemensamma beslut. Twitter i all ära, men utan konkreta knytpunkter riskerar engagemang och aktivt deltagande att övergå i ett passivt stöd till vänstern. Samtidigt var det också en symboliskt viktig handling, då behovet av ockupationen visade hur studenters rätt till sina egna universitet inte är självklar.

Radikala studenter måste dra lärdom av händelsen i Storbritannien. Situationen kan tyckas främmande. De reagerade på ett så kännbart angrepp som höjningar av studieavgifter. Men händelseförloppet där bör, snarare än att betraktas som en avvikelse, ses som ett omen. Sverige har redan infört avgifter för utländska studenter. Vidare spenderar europeiska universitet en förhållandevis liten del av BNP på högre utbildningar jämfört med exempelvis USA och Kanada. För att höja nivån har man på EU-nivå föreslagit en mer ”diversifierad” finansiering. Med andra ord försöker man få företag och familjer att genom studieavgifter bekosta undervisningen. I övrigt är den brittiska situationen vara påfallande lik den svenska: bidragen och lånen är så låga att studenterna tvingas jobba vid sidan av samtidigt som lärartiderna minskar och universiteten som platser kommersialiseras och utbildningarna marknadsanpassas.

Vi utgår idag i allt för hög grad från det status quo som råder på universiteten, särskilt när det kommer till motsättningar och kamper. Jag menar inte att vi borde avstå från att analysera vår tillvaro, för att istället invänta en mirakulös händelse. Tvärtom. Det är först när vi inkorporerar händelseförloppet i en given historisk konjunktur, som vi på allvar tillåts förstå på vilket sätt händelsen sprungit ur – men ännu viktigare, bryter med och går utöver – den givna konjunkturen. Poängen är inte att den givna situationen uttömmer brottet, utan snarare att den ger en fingervisning om hur framtida kamper kan komma att gestalta sig och vart de kommer att stå. Den givna situationen ger oss medel för handling, händelsen möjligheter att bruka dem på nya sätt för nya mål.

Risken med upphängdheten vid status quo är att den kan leda till att vi inte på allvar analyserar vår egen situation. Svenska vänstern har tagit det nuvarande politiska tillståndet för givet så till den grad att man inte längre försöker förstå det. Man älskar att skriva om vad som händer i andra länder, men försöker sällan dra lärdom av det. Om vi inte använder studentkamper i resten av världen till att förstå våra egna utmaningar, så riskerar alla uppmärksammanden av dem att bli improduktiva. Om vi inte använder dem för att kunna förutse vart och hur konflikter kommer att ske, kommer de endast tjäna som ytterligare ett exempel på att ingenting händer här hemma. Bara de stjärnor som hjälper oss att navigera kan få sin verkliga betydelse.

 

Läsvärt just nu: Skumrask skriver om problemen med att allt fler arbetsgivare kräver utdrag ur belastningsregistret innan anställning. Popvänster reflekterar över motståndet mot maskiner i Italien.

Annonser

3 responses to “Röd stjärna över London

  1. Att navigera är väl att orientera sig i rummet med stjärnornas hjälp, att orientera sig i tiden med stjärnornas hjälp- brukar inte det kallas astrologi? Inte min avsikt att inkräkta med mina teoretiska neuroser men ville ändå uppmärksamma dig på tvetydigheten hos dina metaforer eftersom vi en gång hade en diskussion åt det här hållet och du tyckte dig inte förstå vad jag menade. Förövrigt bygger jag ivrigt, inte på en, utan på många Longinos-sköldar.

  2. Jo jag förstår definitivt att du inte försökte göra en filosofisk poäng, och än mindre en astrologisk poäng. Lite därför det kändes som ett intrång att kommentera här, lite nervös kompulsiv kommentarsjuka på det här. Så jag antar att jag tar resten privat.

  3. Pingback: Om införandet av studentavgifter vid Ua Universitet | Forever United

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s