Om införandet av studentavgifter vid Ua Universitet

Tidningen Ergo, tillhörande studentkåren i Uppsala, rapporterar idag om att teologiska fakulteten vid Uppsala universitet ska börja ta betalt för studenter som ska läsa masterprogrammet. Därmed kan vi gratulera dem till att vara det första universitetet i Sverige som inte bara tar betalt för studenter utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, utan även från svenska medborgare. Tre terminer till det habila priset av 8400 euro. (Men ta det lugnt, det lär finnas stipendier att söka.)

Nu är det föga troligt att detta kommer accepteras. I högskolelagen står det tydligt att:

4 § Utbildningen ska vara avgiftsfri för studenter som är medborgare i
1. en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
2. Schweiz.

Men det ger ändå en fingervisning av vad som väntar. I en tidigare bloggpost, om protesterna mot höjningarna av studieavgifterna i Storbritannien, påpekade jag att europeiska universitet spenderar

en förhållandevis liten del av BNP på högre utbildningar jämfört med exempelvis USA och Kanada. För att höja nivån har man på EU-nivå föreslagit en mer ”diversifierad” finansiering. Med andra ord försöker man få företag och familjer att genom studieavgifter bekosta undervisningen. I övrigt är den brittiska situationen vara påfallande lik den svenska: bidragen och lånen är så låga att studenterna tvingas jobba vid sidan av samtidigt som lärartiderna minskar och universiteten som platser kommersialiseras och utbildningarna marknadsanpassas.

Hur ser försvaret ut? Katarina Westerlund, utbildningsledare vid teologiska fakulteten menar att det handlar om kvaliteten på undervisningen. De kan enligt henne inte erbjuda samma nivå på undervisningen som andra europeiska universitet. Jag hinner inte kommentera det utförligt, men två saker måste ändå understrykas:

1)      Vi betalar redan för undervisning, genom skatten. Om pengarna inte räcker – de gör de inte – så måste vi finna sätt att öka inkomsterna. Men det får inte ske på så sätt att de som inte har råd utestängs från utbildningar. Istället är det hög tid att verkligen undersöka och utvärdera konsekvenserna av skattesmitande svenska storföretag, den slopade förmögenhets- och arvsskatten etc.

2)      Spontant är det förvånande att en humaniorafakultet är först ut med avgifter. Just de kommer få det svårt att hävda sig när utbildningarna börjar kosta pengar och företagssponsring blir allt viktigare. Ser vi till andra länder där avgiftstrycket ökat så har humaniorastudenter varit i fronten för protesterna, men universitetsadministrationerna har ofta stått som fiender. En konflikt väl värt att undersöka vidare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s