Den som är satt i skuld är inte fri

loan

Svenskan har ett och samma ord för ”debt” och ”guilt”: skuld. Den juridiska skuldbördan är semantiskt knuten till ett moralistiskt fördömande av överbelånade. Denna dubbelhet utnyttjas i politiken. När socialdemokraterna under 90-talet inledde de omfattande nedskärningar som kom att rasera den svenska välfärdsstaten, var det under statsminister Göran Perssons devis: ”Den som är satt i skuld är inte fri”. Rent konkret anklagade han välfärdsstaten för att producera en för hög statsskuld. Men domen föll över en arbetarklass som ansågs leva över sina resurser.

Nyliberalismen är en politisk strategi för att skapa ekonomiskt rationella människor. Ett led i detta är att förflytta skuldbördan från staten till individen. Tillgång till det som tidigare varit sociala rättigheter kräver i allt högre grad lån, bostadsmarknaden är det emblematiska exemplet. Arbetarklassens politiska och organisatoriska förluster kompenserades med billiga krediter: welfare slog över i debtfare. I Sverige märks utvecklingen tydligt bland studenter. I skuggan av finanskrisen har arbetslösheten skjutit i höjden (7,5 % totalt, 22 % bland unga). Samtidigt har arbetslöshetsförsäkringen ändrats så att den i praktiken inte omfattar den unga generation som förpassats till ”flexibla” arbeten. Rekordmånga söker sig idag till universitetet för att undvika ekonomisk bankrutt. En mer belånad generation än någonsin produceras.

Vi tenderar att behandla studielånet som ett annat kreditkortsköp. En summa pengar som omedelbart byts ut mot en konsumtionsvara. Aktivisten och forskaren George Caffentzis har påtalat hur problematiskt detta synsätt är. Skyldigheten att återbetala ignorerar helt förhållandena under vilka människor tvingas ta lån och vilka deras möjligheter är att betala tillbaka dem. Så binds människor juridiskt och fördöms moraliskt: guilt flyter ihop med debt.

Skuld är ett kollektivt fenomen som framstår som individuellt. Låneansökan och ansvaret att betala tillbaka är knutna till den enskilda personen. Att återbetalningen förskjuts till efter avslutad studietid förstärker denna känsla av icke-samvaro med alla ens studiekamrater som sitter i en liknande position. Detta är en ideologisk effekt av skuldsättningen. Den tilltalar oss inte bara som enskilda individer utan tvingar oss också att handla som om vi vore det, fullständigt isolerade och förment fria. Att vi själva betraktar saken så är ett resultat härav.

Lån ska inte ses som en konsumtionsfråga bunden till enskilda individer. Det döljer de klassförhållanden som vidhäftar dem. Som Caffentzis påpekar borde studier betraktas som arbete. Kunskapen, välståndet och den sociala kreativiteten som universiteten producerar är en källa till kapitalackumulation. När studenter tvingas belåna sig för studier betalar de därför dubbelt: först med sitt arbete och sedan med profiten som de möjliggjort. Dessutom skapar skulder en utsatt situation efter högskolan. Återbetalningskrav tvingar en att snabbt skaffa ett jobb. Den desperation som detta ger upphov till underminerar möjligheterna att ställa krav på sina arbetsgivare. Det är en fråga som berör hela arbetarklassen. Men den framträder som en individuell skuldsättning.

Men lån är inget fritt val. Det gör oss ofria. Idag kräver arbetsmarknaden en utbildad arbetskraft. Det tvingar in människor i en skuldfälla som inte nödvändigtvis betalar sig. När Alex Usher gjorde en komparativ studie av skuldbördan mellan olika länder fann han till sin förvåning att svenska studenter, trots att de inte behöver ta lån för studieavgifter, är väldigt högt belånade. Samtidigt är förväntad lön efter avslutad studietid relativt låg. Men den upplevda skuldbördan är inte extra hög i Sverige. Usher jämför en fast summa (studielånet) med en löpande inkomst (lönen). Så länge studier ger jobb går lånen att betala. Men det skapar ett tryck på att utbildningar ska följa arbetsgivarnas krav.

avarage graduate debt and income figures (deleted 4237bd0d0c66e8f7138a31846734187d)

Svensk universitetspolitik betraktas internationellt som generös. Universiteten är förbjudna att ta avgifter (av EU-medborgare) och studiemedlet är enkelt att få. Ändå arbetar cirka 46 procent vid sidan av studierna. Bland kvinnor är andelen något högre. Troligen beror det på att pengarna inte räcker till. Enligt Sveriges Förenade Studentkårer, är studiestödet mindre än den av staten fastställda ekonomiska minimigränsen för att kunna leva anständigt i Sverige. Vänsterns studentförbund har i sin forskning visat att studiemedlet mellan åren 1995 och 2005 sjönk från 108 till 84 procent i förhållande till EU:s fattigdomsgräns. Det ska då noteras att större delen av studiemedlet är ett lån, inte bidrag. I frikostiga Sverige tar vi kredit för att leva i fattigdom.

Svenska studenter upplever ungefär samma försämringar som de flesta andra i västvärlden. Sämre ekonomiska utsikter, en proletarisering av akademikeryrken och en varufiering av utbildningarna. Trots detta har vi inte sett någon större studentrörelse ta form. Troligen för att det ännu inte kommit några öppna angrepp mot studenter, som införande av studieavgifter eller dylikt. Istället har vi successivt konfronterats med gradvisa försämringar i det tysta – förändringar som framstår som våra egna val.

Så länge studier verkar löna sig hålls konflikter tillbaka. Problemet är att det i allt mindre grad lönar sig att studera. Och om krisen fortsätter kommer skuldbördan göra det märkbart. Det är då vi i vänstern måste vara tydliga med att bakom varje studielån finns en skuldsättningens politik som tjänar kapitalet. Att det i grunden rör sig om en klasskonflikt där akademikeryrken proletariseras. Men det innebär också att både den juridiska och den moraliska regim som omgärdar studielånen måste attackeras. Varför inte föra kampen under de svenska högersossarnas gamla paroll? Den som är satt i skuld är inte fri!

En något modifierad version av den här artikeln publicerades tidigare i VSF:s interntidning Pergité. En annan version har översatts till engelska och franska för en Quebec-stationerad studenttidning, men jag har inte hört om den publicerats.

Referenser:

Caffentzis, George (2011). ‘The student loan debt abolition moment in the US’, i Reclamations Journal, august-september 2011. http://www.reclamationsjournal.org

CSN (2011). Svenskt studiestöd i europeiskt perspektiv. Dnr 2011-2189-9285s. http://www.csn.se

CSN (2012). Studerandes ekonomiska och sociala situation 2011. Dnr 2012-2189-1703. http://www.csn.se

Sveriges förenade studentkårer (2008). http://hojstudiemedlet.sfs.se/hardfacts/hardfacts.html

Vänsterns studentförbund (2008). ’Vägra vara tacksam’. Kampanjmaterial.

Usher, Alex (2005). Global debt patterns. An international comparison of student loan burdens and repayment conditions. Canadian higher education report series. http://www.educationalpolicy.org

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s