En polisordning som stänger staden

luther king

“Håll er borta!” Det är ordningsmaktens budskap till allmänheten inför Svenskarnas partis demonstration på första maj i Jönköping. Tongångarna känner vi igen. Senast i lördags ropades den från Stockholmspolisen till de människor som spontant protesterade mot SMR:s flygbladsutdelning vid Slussen. Medan poliserna vände batongerna mot Södermalmsborna, langade nazister flaskor över deras ryggar. En kvinna blev upprepade gånger slagen med flaggpinnar i ansiktet – inga försök gjordes att gripa gärningsmännen. Polisens linje vid fascistiska samlingar står därmed klar: det är människors ansvar att vara ur vägen när nazister är ute. Den som går nära gör det på egen risk.

Ordningsmaktens förhållande till staden liknar på många sätt nazisternas. I Allt åt Alla Stockholm har vi tidigare slagit fast att de senares närvaro är militariserad. De vill ”slå sönder den sociala sammanhållningen, genom att rikta sig mot de platser och strukturer som utgör knytpunkter i områdesgemenskapen. Lyckas detta finns bara isolerade individer kvar. På så sätt kan en liten gruppering kontrollera stora områden”. Något liknande är i görningen när Polisen ska ha koll på platser, exempelvis under nazistdemonstrationer. I sin målsättning att behålla full kontroll över händelserna, betraktas allmänheten som någonting potentiellt sätt farligt och främmande. Den är en folkmassa som när som helst kan slå över till en mobb. Därför vill de göra gatorna folktomma på första maj.

Här offras alltså rätten till staden på ordningen altare. För det behövs inte mer än ett demonstrationstillstånd och 300 inkommenderade poliser från hela landet. Med ryggen mot nazisterna slås polisens batonger mot antirasisterna. Men hårdast träffar de själva stadslivet.

Varför är det så viktigt att hålla allmänheten borta? ”Utifrån vad vi såg förra året, kan det bli motdemonstrationer, då tycker jag att man ska hålla sig därifrån”, förklarar polischef Lennart Leijon på en presskonferens. En provocerande kommentar förstås, i alla fall för oss som finner tanken att en stor nazistdemonstration inte skulle mötas av protester mer skrämmande än ordningsstörningar. Men det visar också hur ordningsmaktens uttalande faller inom ramen för det bredare arbetet i hanterandet av vad de själva kallar för ”social oro”. Det gäller att isolera alla olika grupper och sudda ut gråzonerna.

Polisen vill dra en skiljelinje mellan ”goda och onda krafter”. Det skriver de öppet om i sin Metodhandbok för samverkan mot social oro. Goda krafter främjar ordning, de onda oordning. Faran uppstår när dessa två är oskiljbara. Jönköpingsborna är goda om de stannar hemma, när de inte beblandar sig med motdemonstranter vars syfte är att protestera mot nazisterna. Men som Leijons uttalanden visar är de rädda för att denna uppdelning inte ska gå att göra. De som rör sig ute kan mycket väl bli arga över att ett nazistparti, som aktivt försöker mörda människor, marscherar genom deras stad. Om de inte är klart avgränsade från de som uttalat vill störa nazisterna, kan stadsinvånarna när som helst bli en del av folkmassan.

För detta måste vi ställa Polisen till svars:
– Är det verkligen rimligt att tömma staden på liv bara för att några nazister ska demonstrera?
– Det handlar inte om stadslivet, utan om att garantera demonstrationsrätten. Om uteserveringar hålls öppna kan de bli till vapen i motdemonstranters händer. Om människor håller sig ute kan de bli till motdemonstranter.
– Att motdemonstrationer kan locka vanligt folk med sig, det låter i mina öron fantastiskt.
– Men det strider mot gängse polistaktik. Motdemonstranter ska exkluderas från allmänheten och allmänheten ska inkluderas i polistaktiken – genom att hållas borta.
– Och demonstrationsrätten för motdemonstranter, den tänker ni inte garantera?
– Vi låter alla utnyttja sina demokratiska rättighet, men inte just här och just nu. Motdemonstranterna utgör ett hot mot allmän ordning och har därför inga rättigheter alls.
– I så fall, herr konstapel, måste jag säga: att i det du kallar allmänhet, finns inte allmänheten inräknad. Och den ordning du talar dig varm för, den förvägrar oss vår rätt till staden. Om detta är din polistaktik är jag dess svurne fiende! Att nazister vill demonstrera är inte i sin ordning. Att göra motstånd är det!

“Håll er borta!”. Sådana varningar kommer vi aldrig hörsamma, men vi måste lyssna på dem. De kommer ju från en röst som många människor hör på och när de utfärdats krävs ett stort arbete för att göra dem verkningslösa. Varje poliskedja som ska korsas riskerar att få de minst övertygade att falla tillbaka. Varje batongslag som måttas skrämmer mer de som ser på än oss som tar smällen. Samtidigt har det många gånger visats, som senast i vattenkriget mot Svenskarnas partis demonstration i september förra året, att vi ändå kan mobilisera brett när våra avsikter och taktiker ligger i öppen dag. Det gäller som vanligt att förankra arbetet lokalt och visa att det inte krävs särskilt mycket för att trotsa polisdirektiv och protestera mot nazism. Med andra ord förblir arbetarrörelsens klassiska grundvärden centrala: deltagande, civilkurage och solidaritet. Så och endast så byggs en öppen stad, en ej befästad.

 

Relaterat: Nina Power om problemen med idén om allmän ordning, om det demokratiska utrymmet att protestera mot nazism på Politism och Guldfiske om hur sociala rörelser måste navigera mellan inkludering och exkludering.

Läs också: Staden Albatross om varans fetischkaraktär och Popvänster om hur laglydighet har blivit ett samhällsproblem.

Annonser

2 responses to “En polisordning som stänger staden

  1. Pingback: Polisen och nazismen | eaqhan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s