Or can I hear the echo from the days of ’36?

Jasenko Selimovic drog igår fram en valaffisch från 1936: “Bort med varje tendens till diktatursträvaden”. Den förkroppsligar för honom den liberala traditionens förmåga att bemöta främlingsfientlighet utan att göra avkall på demokratin. Nyss hemkommen från en semester i Andalusien kan jag dock inte undvika att årtalet 36 låter en skugga från Spanska inbördeskriget falla över den.

Med krigsutbrottet ville de liberala staterna försäkra sig om att den spanska konflikten inte skulle piska upp motsättningarna i resten av Europa. Därför tog England och Frankrike initiativ till en non-interventionspakt i vilken 27 stater kom att ingå. Dessa förband sig att inte stödja varken fascisterna eller den demokratiska republiken. Bland annat Sverige skrev under, så också Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien.

Det hindrade inte Italien att skicka 120000 soldater och Tyskland ytterligare 20-30000 samt arrangera bombräder mot Republiken (det kan jämföras med Sovjetunionen som skickade 2000 man, varav merparten rådgivare). Dessa fick militär erfarenhet samtidigt som de beseglade demokratins framtid. Inte heller avlät den amerikanska neutralitetsakten Texaco Oil (då Texas Company) att exportera olja till fascisterna. Däremot användes den av stater som Sverige för att hindra de som frivilligt ville slåss för demokratin att resa till Spanien och vid hemkomst riskerade de fängelse.

I förra numret av Neo lyfte Per Gudmundsson fram denna politik som föredömlig för dagens Sverige. Bortser man från de historiskt grundlösa beskrivningarna av det sätter han ändå fingret på något intressant: rädslan för att antifascism ska vara någonting mer än bara antifascism. Tanken på att ha krigsvana hemvändare från en konflikt vars aktualitet också var kännbar i hemlandet gjorde de förment demokratiska regeringarna rädda. På samma sätt, men i en mindre extrem situation, har dagens liberaler koncentrerat sig på att angripa alla sorts organisatoriska strävanden i den antirasistiska rörelsen. Därav Selimovic krav på debatt istället för gatupolitik; det handlar inte om att han verkligen vill diskutera utan om att ta udden av en dem som kämpar.

Medan varje nazistmöte är konfliktladdat ter sig tidningsvärlden tryggare. Där kan man i lugn och ro komma med floskler, likt dem på Folkpartiets valaffisch, och låtsas som att det mest demokratiska är att stå bredvid och göra ingenting medan nazister organiserar sina attacker.

Annonser

One response to “Or can I hear the echo from the days of ’36?

  1. Briljant skrivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s