Polistaktik gav höjd politisk brottsstatistik

En mer genomarbetat version av den här artikeln publicerades i Arbetaren.

Valåret 2014 var våldsammare än någonsin, får Polisen okritiserat ropa ut i P1. Baserat på anmälningsstatistik hävdar det att över 2400 brott begicks, varav en stor del våld och hot om våld. Problemet är bara att några sådana slutsatser verkar sakna täckning i källmaterialet.

Anmälningsstatistik  som används av media för att göra chockerande ”nyheter” är ingenting nytt. Att rapportera om exempelvis fler mord utifrån att antalet misstänkta mordförsök ökat är en frestelse som alla större tidningar då och då faller för. Ett område utgör dock ett undantag: det är otänkbart att samma metod skulle användas mot Polisen själva. När det kommer till ordningsmakten återfinner journalisterna sin kritiska blick och vi får aldrig se rubriker som ”Polisvåldet skjuter i höjden” baserat på anmälningar av övervåld. Ett sätt att kritiskt utvärdera brottsstatistik kan därför vara att testa ersätta [brottsgrupp] med [Polisen] och se om det fortfarande verkar rimligt att publicera i en dagstidning.

Trots avsaknad av en grundlig genomgång av statistiken kan några problem pekas ut med slutsatsen att valrörelsebrotten ökat. Redan i april skyltade Polisen med en ny strategi för att lagföra människor för ordningsstörningar. I korthet gick den ut på att man i ett tidigt skede ger en folkmassa en ”ordningshållande befallning”, exempelvis att man inte får bua åt Jimmie Åkesson. Denna dokumenteras. När sedan människor buar ändå bryter de mot Ordningsmaktens befallning grips. Genom videodokumentation och kontakt med SÄPO skall sedan alla som buat identifieras för att på så vis möjliggöra anmälningar.

Det innebär att Polisen hade en strategi att skapa brottslingar. Brotten som begås när man undviker en ordningsbefallning hade inte funnits om inte befallningen i första läget hade utdelats. Att något annat brott skulle varit aktuellt tycks otroligt och det har varit främst ohörsamhet som kommit på tal i media efter SD-demonstrationer. En handling som annars inte skulle varit brottslig görs genom Ordningsmaktens agerande illegal och på den grunden sker anmälningarna. Ett exempel på detta är de uppmärksammade psalmsångarna i  Jönköping som fälldes för ohörsamhet men inte ordningsstörning.

Sett ur ett vidare perspektiv har Polisen från börjat varit tydlig med att valet ska ha hög prioritet och ett uttalat mål var att få till många anmälningar. På den grunden har de avdelat resurser. Så att fler lagföreningar skett kan lika gärna spegla att Polisen prioriterat detta område som att fler brott faktiskt begåtts. Detta är ett problem med all brottsstatistik och förklaras väl i Brå:s rapport Konsten att läsa statistik (2006):

Brott som registreras som en följd av någon myndighetsinsats brukar benämnas spanings- eller ingripandebrott. För dessa brott speglar antalet anmälda brott i första hand myndighetsaktiviteter. Satsar polisen stora resurser på exempelvis trafikövervakning, kan detta komma att avspegla sig i statistiken som en ökning av trafikbrotten – utan att dessa faktiskt behöver ha ökat.

Det finns en motsvarighet till detta i Säkerhetspolisens arbete. År 2010 fick man direktiv från riksdagen att börja prioritera ”otillåten påverkan”. Detta flyttade fokus från hatbrott och nazistiskt våld till ordningsstörningar (brott där vänstern, och vanligt folk, är överrepresenterade). Som Researchgruppen, i sin mycket läsvärda artikel i ämnet, påpekar är detta en av anledningarna till varför demon i Kärrtorp i princip saknade beskydd medan det inte finns några gränser för hur många Polisen som används vid fascistiska torgmöten. Hotet från den antirasistiska rörelsen har uppvärderats.

Vad säger oss då Polisens brottsstatistik? I brist på en mer utförlig beskrivning av hur de gått tillväga: ingenting annat än att fler människor anmälts för brott (till stor del troligen med Polisen som anmälare). Huruvida det faktiskt avspeglar verkligheten går inte att uttala sig om, men som framgår ovan finns det flera indikationer på att andra orsaker till uppgången.

(Och då har frågan om eventuellt höjd anmälningsbenägenhet till följd av uppmärksamheten som hot och dylikt fått det senaste året samt att många anmälningar vid rättegång inte visar sig vara brott utelämnats.)

Många människor och de flesta redaktioner litar intuitivt på vad Polisen säger. Till motsatsen är bevisad gäller vad som kommer från deras presstab som sanning. Det hade varit rimligt om Ordningsmaktens enda syfte var att förhindra brottslighet, vilket det dock inte är. Andra intressen spelar in: exempelvis behov av resurser, att berättiga kostsamma och kontroversiella insatser samt att skydda sin egen grupp (kåranda). Det finns därför ingen anledning att inte vara kritisk.

Annonser

One response to “Polistaktik gav höjd politisk brottsstatistik

  1. Pingback: Avveckla polisen – skapa alternativ! | Konst & Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s